"Femårsplan" för Malmö.

De rödgröna i Malmö har kommit överens om nya riktlinjer för samarbetet de kommande 4 åren. Det är inte mycket nytt som presenteras i det tolvsidiga dokumentet, men det som är nytt osar av ökat vänsterinflytande. När det gäller att komma åt Malmös ödesfråga, det växande utanförskapet, lämnar dokumentet mycket i övrigt att önska.

Några exempel ur överenskommelsen nedan:

För att komma år problemen i skolan föreslår man t ex att ännu mer ämnesundervisning ska ske på modersmålet. Konsekvensen av detta är naturligtvis att barn med bristande svenskkunskaper ska möta svenska språket under ännu färre timmar än idag. Detta är inte lösningen! Svenska språket är nyckeln till det svenska samhället och en förutsättning för att kunna etablera sig på arbetsmarknaden i framtiden. Ett betydligt bättre sätt att angripa problemet är att satsa rejält på svenskundervisningen i början av barnens vistelse i Sverige för att sedan gå över till ämnesundervisning och ordinarie skola. Visst, barnen kanske får börja vanlig skola något år senare än andra jämnåriga, men de får istället en rimlig chans att klara kunskapsmålen i framtiden. Det är så vi kan lägga en stabil grund, istället för att bara lappa och laga med sommarskolor osv efter nian.

Kommunisterna i Malmös vänster har dessutom fått igenom sitt krav på återkommunalisering av upphandlade välfärdstjänster. När avtalen för upphandlade tjänster går ut ska dessa utvärderas och ställas mot alternativet "egen regi" innan de upphandlas igen. Detta rimmar väldigt illa med stadens ambitioner att verka näringslivsvänligt. Kommunal konkurrens är ofta den tydligaste kritiken som stadens näringsliv riktar mot Malmö stad i olika undersökningar. Tror inte att den kritiken kommer att minska kommande mandatperiod.

När det gäller tryggheten är det tydligt att kommunisterna och miljöpartisterna fått gehör för sin kritik mot kameraövervakning. Inte heller denna mandatperiod ska försöksverksamheten permanentas. Reepalus förslag om att kameraövervaka stråket lär därmed inte bli verklighet oavsett vilka förändringar i lagstiftningen som Alliansregeringen genomför. Platt fall alltså!

Kommunisterna har även fått genomslag för sitt förakt för ägandet när det gäller bostadspolitiken. I dokumentet skriver man att "Vi vill att alla ska ha tillträde till bostadsmarknaden på lika villkor". En tydlig signal till byggbolagen/fastighetsägarna att de på sikt kommer att tvingas till att lämna över alla hyresrätter till den kommunala bostadsförmedlingen. Antalet byggbolag som knackar på Malmös dörr när detta blir verklighet är nog inte särskilt många.

Förslaget ska inte misstolkas som man menar att alla ska ha rätt till en bostad, utan att alla oavsett vilka behov du har, om du är ensamstående förälder eller om du precis upptäckt att det är dags att flytta hemifrån, så är en kölapp till den kommunala bostadskön det alternativ som ska erbjudas dig. Det är inte rättvisa att inte ta några individuella hänsyn. Det är ett osmakligt förakt mot individen!

Som vanligt ser vänsterledningen inga fördelar i människors möjlighet att göra bostadskarriär, d v s att under livet förändra sin boendesituation efter sina förändrade behov och därmed under resans gång frigöra bostäder efter hand som man själv flyttar. Man ser heller inga fördelar med tryggheten i att kunna äga sin egen bostad. Tänk om boende i Malmös utanförskapsområden kunde påbörja sin bostadskarriär genom att få ombilda sin hyresrätt till bostadsrätt. Då hade omvandlingen av områdena från sociala problemområden till fungerande blandade områden kunnat ta fart på allvar. Men icke! Ett återinförande av principen "ingen malmöbo ska äga mer jord än som får plats i en blomkruka" ger inga framgångsvibbar precis.

I övrigt nämns inget om simarenan som ska ersätta Aq-va-kul. Till malmöbornas förfång står denna fråga helt stilla eftersom vänsterledningen inte är överens. Och så ska biltullar införas.....Huvva!

Stadsdelar i Malmö - 10, 5 eller inga.

En fråga som dykt upp i dagarna är att Reepalu vill minska antalet stadsdelsnämnder i Malmö från tio till fem. Spontant låter ju detta som en bra idé. Särskilt med tanke på att kostnaden för bara den dubbeladministration som själva organisationen med tio stadsdelsförvaltningar för med sig är på över 200 miljoner varje år.

Malmömoderaterna har under alla år som Malmö har haft denna organisation protesterat högljutt mot slöseriet med skattebetalarnas pengar. Skattepengar ska i så liten utsträckning som möjligt gå till administration. Men vår kritik mot stadsdelsorganisationen handlar om mycket mer än pengar och byråkrati.

Organisationen infördes under parollen "århundradets demokratireform". Något som sedan i oberoende utvärderingar visade sig ha blivit en stor flopp. Det fanns inget så tydde på att tio så kallade lokala fullmäktige runt om i staden hade förbättrat kontakten mellan medborgarna och stadens politiker. Däremot hade politikernas kontakt med kommunens tjänstemän förbättrats avsevärt. Knappast värt 200 mkr, eller hur?

Härutöver innebär stadsdelsindelningen av Malmö en rad nackdelar vad avser valfrihet och rättvisa. Konstgjorda gränser mellan olika delar av Malmö har i praktiken inneburit en förstärkt segregation av staden. Stadsdelsförvaltningarna värnar "sina" medborgares intressen och detta kan i praktiken innebära att t ex dyra platser på äldreboenden läggs ner i en stadsdel samtidigt som nya byggs i en annan. Ett oförsvarbart slöseri med resurser! Barnfamiljer kan i praktiken nekas plats på den mest närliggande förskolan bara för att den råkar ligga på fel sida om stadsdelsgränsen osv osv.

En annan orättvisa är finansieringen. Varje stadsdel får varje år en påse med pengar att fritt fördela på vård, skola och omsorg mm. Därför ser också kvaliteten på verksamheterna i stadsdelarna olika ut. Till exempel finns det bara pengar till s k demensteam i fyra av Malmös tio stadsdelar vilket bl a har lett till en dam i Limhamn under ett helt år inte fick det professionella stöd hon behövde för att kunna duscha.

Nej, Reepalu, det behövs större förändringar än att bara minska antalet stadsdelar i Malmö.

Rösta för ett framgångsrikt Malmö!

En ödesdag för Malmö idag. Alliansen har kommit överens om hur vi vill förbättra skolresultaten i alla Malmös skolor. De rödgröna i Malmö har inte lagt ett enda gemensamt förslag.

Alliansen i Malmö har kommit överens om att införa motprestation för socialbidrag för att alla som kan jobba aktivt ska kunna närma sig arbetsmarknaden. De rödgröna i Malmö har inte ett enda gemensamt förslag.

Alliansen i Malmö har kommit överens om att ge mer makt till Malmös äldre så att de kan välja och välja bort omsorg de inte är nöjda med. De rödgröna vill de göra valen åt våra äldre.

Alliansen i Malmö tänker ta krafttag mot kriminaliteten. De rödgröna i Malmö tänker fortsätta daltandet med med brottslingarna. De rödgröna på riksplan har ingen gemensam rättspolitik och Ohly vill sätta svängdörrar för de grövsta våldsbrottslingarna på Sveriges fängelser.

Valet är ditt!

Var är Malmösossarna?

Malmösossarna lyser med sin frånvaro denna valrörelse. De har ännu inte lämnat några besked om vad de tänker genomföra för reformer för att förbättra Malmö Det råder uppenbarligen fullständig idétorka på Folkets hus.

I snart 16 år har socialdemokraterna styrt Malmö. Resultatet av detta styre är föga tilltalande. Drygt en femtedel av Malmös elever kommer inte in på nationellt program på gymnasiet. Staden är starkt segregerad med en oförsvarbart stor del av befolkningen som lever i utanförskap. Föräldrar upplever att de inte har något inflytande över barnomsorgen. Kommunen särar på äldre som vill bo tillsammans. Maten vid äldreboendena är på många håll undermålig. Kriminaliteten är så påtaglig att många känner rädsla för att röra sig ute på gator och torg.

Igår presenterade Alliansen i Malmö 117 punkter för ett bättre Malmö. Det är hög tid att vänsterkartellen ger sig in i matchen.

Framgång för hela Malmö!

Alliansen leder betryggande på riksplan, men i Malmö är valutgången fortfarande oviss. Malmömoderaterna går till val under parollen "Framgång för hela Malmö". Efter över 400 besök på Malmöbornas arbetsplatser, föreningar och olika evenemang där vi har lyssnat på Malmöbornas synpunkter, funderingar och åsikter kan vi med fog konstatera att (S) har misslyckats under sitt 16 år långa maktinnehav.

Reepalu har tillsammans med V och MP skapat Sveriges mest segregerade stad, skolor med Sveriges sämsta resultat, en äldreomsorg utan valfrihet där de äldre i det närmaste mest missnöjda i landet. Vi kan också konstatera att Sveriges farligaste stadsdel ligger i Malmö. Detta är en skrämmande bild som också bekräftas i SKL:s öppna jämförelser av skola och äldreomsorg, tidningen Fokus kommunranking och BRÅ:s statistik.

Rimligen borde ovanstående ha resulterat i en mängd förslag från Malmös rödgröna ledning på hur man tänker åtgärda problemen. Men de enda skarpa förändringsförslagen som hittills har förts fram är att de tänker göra kraftiga nedskärningar i välfärden, alternativt höja kommunalskatten kraftigt om Alliansen vinner valet på riksplan. Alltså inte ett enda reformförslag för en bättre skola, en mer framgångsrik integrationspolitik, för minskad brottslighet eller för högra livskvalitet för Malmös äldre. Malmöborna förtjänar en ledning som vill göra hela Malmö framgångsrikt och som inte nöjer sig med att få priser för sina vackra byggnader och för sitt klimatengagemang.

Lex-Vellinge missar målet.

Socialdemokraterna vill tvinga alla kommuner att ta emot flyktingar. De föreslår idag att de vill sprida flyktingarna över hela landet genom en ny lagstiftning kallad "Lex Vellinge".

Löser förslaget problem såsom arbetslöshet, trångboddhet och dåliga skolresultat i kommuner med stor utanförskapsproblematik? Nej, knappast, eftersom S med sitt förslag missar målet. 270 av landets 290 kommuner har redan avtal och tar emot nyanlända invandrare. Det betyder att frivilligheten för kommunerna, som vi moderater slår vakt om, fungerar rätt så bra.

Nej, S missar målet med sitt förslag eftersom det över huvud taget inte tar hänsyn till flyktingarnas möjligheter att så snabbt som möjligt kunna etablera sig i samhället och på arbetsmarknaden. Det viktiga är att det i en kommun som tar emot flyktingar finns bostäder, goda utbildningsmöjligheter för barnen och möjlighet att snabbt etablera sig på arbetsmarknaden. Uppfyller kommunen inte dessa krav gör man flyktingarna en björntjänst om man, som S vill, tvångsplacerar dem där.

Flyktingmottagandet är ett statligt ansvar och därför måste också staten se till att flyktingarna hamnar i kommuner där chanserna att skapa sig ett gott och självständigt liv är störst. Att på ett effektivt sätt motivera flyktingarna att flytta dit är avgörande för en framgångsrik integration. För att lyckas måste också EBO-lagen slopas eftersom den endast fungerar i teorin.

Nästan var fjärde nia i Malmö saknar betyg.

Av Malmös 32 kommunala grundskolor fick 20 försämrade resultat. Detta från en redan skrämmande låg nivå. Enligt SKL:s öppna jämförelser hamnar Malmö på plats 275 av Sveriges kommuner när det gäller behörighet till gymnasiets nationella program.

Skolan är Malmös viktigaste framtidsfråga. Utvecklingen bemöts trots det med ideologiska fastlåsningar från Malmös styrande vänsterkartell. De har inga idéer för hur de ska vända trenden för Malmös skolor.

Med sådana bottennoteringar kunde man ju förväntas sig en lång räcka tunga reformförslag från en kommunledning med ambitioner. Men i sitt förslag till preliminär budget för 2011 finns inga nyheter, inga radikala förslag, ingenting.

Nej, vänsterkartellen avser möta skolpolitikens katastrofala underbetyg med följande löfte: ”vi avsätter 24 mkr som ska användas på ett riktat sätt för att nå bättre skolresultat.”

På ett riktat sätt, alltså. Inte ett ord om i vilken riktning, till vem eller vilka.
Att de har svårt att komma överens i skolfrågan är uppenbart. S tycker att allt är bra som det är eftersom skolans problem inte är deras fel. V vill avskaffa både prov och betyg. Mp vill göra något, men vad har de inte presenterat ännu och uppenbarligen föll det inte heller i god jord hos sammarbetspartierna eftersom det inte står något om det i den gemensamma budgeten.

Maktskifte i Malmö har aldrig varit mer angeläget.

Kontraproduktivt och idéfattigt bostad(S)utspel.

De tre ledande socialdemokraterna i Stockholm, Göteborg och Malmö kallar sitt utspel för en kraftfull och trovärdig satsning för ökat byggande och en hållbar bostadssituation i storstäderna, men faktum är att de inte föreslår någonting nytt. Istället lämpar de över allt ansvar på staten. De lovar att använda de redskap som finns i kommunerna idag och det är väl det minsta man kan begära. Frågan man ställer sig är ju varför man inte har gjort detta innan. S har ju redan idag makten och ansvaret för bostadsbyggandet i både Göteborg och Malmö.

Förslaget att de ska ställa högre miljökrav än vad som regleras i lagstiftningen när de säljer kommunal mark till bostadsproduktion riskerar dessutom att minska viljan att bygga hos byggföretagen och därmed få motsatt effekt. Kombinationen statliga bidrag och omfattande detaljreglering bidrar inte till ökat bostadsbyggande. Byggbranschen vill ha flexibilitet och långsiktighet, inte detaljregleras av socialdemokraterna. Det vet man av erfarenhet från det tidigare investeringsstödet.

Att socialdemokraterna inte förstår att det är bra för människor att kunna äga sin egen bostad är obegripligt. Man kan värna allmännyttan och ändå tillåta försäljningar och därmed få en naturlig blandning av upplåtelseformer i de områden som idag så totalt domineras av hyresrätter. Att förbättra möjligheterna för människor att göra bostadskarriär skulle på ett betydande sätt kunna bryta bostadssegregationen i Malmö.

Reepalu utlovar skattehöjningar alternativt stora nedskärningar om Alliansen vinner valet!

Efter mycket om och men har vänsterkartellen nu lyckats samla sig och få ihop en gemensam budgetskrivelse för 2011. Budgetförslaget är något av det tunnaste och mest innehållslösa dokument som någonsin skådats i Malmös historia. Vänsterkartellens budgetförslag är helt gripet ur luften. Utgångspunkten för hela förslaget är att det blir maktskifte på riksplan och att en ny vänsterregering drar på sig spenderbyxorna. Det är fullständigt oseriöst att lägga fram en sådan här Kalle Ankabudget, som helt och hållet vältrar över det ekonomiska ansvaret på andra.

Det enda konkreta löftet som Ilmar Reepalu (S) ger är att han tänker göra kraftiga nedskärningar och höja skatten om det blir en fortsatt borgerlig regering. Snacka om att ha slut på idéer! Med en sådan inställning hoppas jag verkligen att han gjort sitt i Malmö.

Malmö har nästan Sveriges sämsta skolresultat och en segregation som är outstanding. Trots detta saknas ett rejält nytänkande för att förbättra för alla de Malmöbor som drabbas. Inte en enda reform på något område föreslås. Jag undrar om vänsterkartellen överhuvudtaget ser vilka problem som finns i Malmö? Istället låser vänsterkartellen in sig i förlegade ideologiska låsningar. Att återkommunalisera verksamheter och konkurrera ut det privata näringslivet är som att gå tillbaka till 1968. Det är tydligt att socialdemokraterna mer än någonsin tidigare sitter i vänsterpartiets knä.

Med fiktiva pengar kommer man inte långt. Det är bra att Malmöborna får reda på att vänsterkartellen inte har några större ambitioner för Malmö. Den budget som vi i Allians för Malmö tänker lägga fram utgår från Malmöbornas livssituation, behov och önskemål. Det tycker vi är bättre än att föra fram oseriösa budgetförslag såsom vänsterkartellen nu gjort.

Ingen rödgrön budget i Malmö!

Och så hände det som alla vi, som följer Malmös styrande vänsterkartell på nära håll, väntat på. S, V och MP har inte klarat av att reda ut sina meningsskiljaktigheter och lägger därför inte heller fram någon gemensam budget i juni. Partierna går istället till val med egna förslag, budgetar och valmanifest. Dessutom utlovar MP total ovisshet om vad det blir för majoritet som kommer att styra Malmö de kommande fyra åren.

Att Ilmar Reepalus härskarstil länge retat gallfeber på MP är ingen hemlighet, men att han trots kritik inte förmått ändra stil har nu visat sig vara förödande. Om man ska tro på opinionsmätningarna så ser det väldigt mörkt ut för en majoritet bestående enbart av S och V. V har, förutom att med stor framgång ha förflummat Malmös skolpolitik, varit en passiv och lojal följeslagare till Reepalu hela mandatperioden. Detta har straffat sig. Opinionsmätningarna visar att Malmöborna gärna ser att V lämnar fullmäktige i Malmö i höst och sannolikheten att Reepalu, som varje val sedan sitt tillträde som kommunstyrelseordförande har förlorat mandat till S, skulle få egen majoritet är ju efter hans omdömeslösa uttalanden och totala haveri i skol- och integrationsfrågorna trots allt inte särskilt stor.

Det verkar alltså som om Malmö har att se fram emot en valrörelse där duellen står mellan en samlad Allians, redo att ta ansvar för Malmös framtid, och en totalt splittrad vänsterallians vars eventuella samarbete kommer att genomsyras av utpressning och hot.

Omsorgscenter för flyktingbarn

Idag rapporterar media om Migrationsminister Billströms förslag om att Sverige ska bygga s k omsorgscentra i länder som Afganistan för ensamkommande flyktingbarn utan asylskäl i Sverige.

Just nu är bl a Malmös mottagande enheter för ensamkommande flyktingbarn överbelastade och en hel del av platserna upptas av barn utan egentliga skyddsskäl. Därmed tar dessa barn också resurser från barn som verkligen har behov av skydd för sin egen säkerhet i Sverige. Enda skälet till att så många barn utan skyddsskäl finns kvar i Sverige är att det inte finns något ordnat mottagande i hemlandet. Som en del i Alliansregeringens aktiva återvändandepolitik föreslår Billström därför att Migrationsverket utreder möjligheten med omsorgscentra som kan ta emot barnen i hemlandet och därmed ge barnen en trygg och ordnad miljö vid hemkomsten.

Ett välkommet förslag som innebär att Sverige i framtiden kommer att kunna koncentrera sina resurser på de barn som verkligen har skyddsskäl att stanna i vårt land.

Reepalu vill gärna att badhusfrågan blir en valfråga.

Det har han sagt till media i olika sammanhang. Fast jag är inte övertygad. Bristen på agerande tyder snarare på att frågan kommer att skjutas till efter valet. Det finns nämligen ingen politisk majoritet för att bygga en ny simtävlingsarena på den tomt där vi idag hittar Aq-va-kul. Det alternativet är Reepalu nämligen ensam om att förorda. Några partier, däribland (M), förordar stadionområdet och något parti förordar Hyllie.

Socialdemokraterna tog god tid på sig innan de tog tag i Malmös akuta badhuskris i kölvattnet av Aq-va-kul-skandalen. Långt om länge utreddes dock Malmös behov av simytor och det visade sig att Malmö var underdimensionerade redan innan Aq-va-kul fick stängas för renovering. Malmö visade sig vara bland de 20 sämsta kommunerna i Sverige vad avser simyta för stadens invånare.

Renoveringen skulle göra Aq-va-kul brukbart i 3-5 år. Nu har det gått två år och ännu har inget uppdrag getts för att starta byggandet av den simtävlingsarena som ska ersätta Aq-va-kul. Att bygga en ny simtävlingsarena torde ta minst 2-3 år.

I värsta fall kan alltså Malmö stå utan en fungerande badanläggning redan om ett år och får dessutom Ilmar Reepalu sin vilja igenom, att den nya simtävlingsarenan ska byggas på den tomt där Aq-va-kul idag ligger, så riskerar Malmös cirka 7000 aktiva kappsimmare, simhoppare, undervattensrugbyspelare m fl åter stå helt utan badhus i flera år. Därför är det angeläget att den nya simtävlingsarenan börja byggas så fort som möjligt.

Jag har idag ställt en enkel fråga i ärendet till Reepalu.

Dialogforum ska rädda Reepalus (S) anseende.

Efter sina skandalösa och obetänksamma uttalanden, jämförelser och påhopp på Malmös judiska befolkning lanserar nu Ilmar Reepalu (S) idén om att ett dialogforum ska inrättas där "...var grupp för sig, både ledande företrädare och ungdomar, kommer att bjudas in till möten för att beskriva hur man upplever situationen och samtidigt diskutera hur tolerans och samförstånd mellan olika grupper kan stärkas. "

Jag ser ett antal risker och tankefel i detta förslag. Att Reepalu vill lägga titeln fredsmäklare till sin CV hade nästan varit komiskt om det inte vore för situationens allvar. Vad får honom att tro att han, som så tydligt har tagit ställning för ena sidan i en internationell konflikt, ska kunna föra förtroendefulla och känsliga samtal med människor som upplever sig ha blivit djupt kränkta av just honom?

En annan tveksamhet som jag ser med förslaget är att s k "ledande företrädare" pekas ut som den kategori av personer som ska föra diskussionerna. Jag ser ett stort problem med att regering, riksdag, kommuner, polis och brandkår m fl alltid väljer att kommunicera med olika etniska och religiösa grupper genom så kallade "ledande företrädare", utan några garantier för att de verkligen företräder den breda uppfattningen hos medlemmarna i sitt trossamfund, sin förening eller grupp samt har en positiv och tolerant inställning till delaktighet i det svenska samhället för alla barn, kvinnor och män.

Slutligen är jag också oerhört tveksam till upplägget som sådant, d v s att dialogforumet ska hantera andra länders konflikter istället för att fokusera framåt och erkänna att anledningen till att problemen med intolerans, fundamentalism, diskriminering och bristande förståelse uppkommer i Malmö är utanförskapet, arbetslösheten och den upplevda rotlösheten bland ungdomarna. Ett dialogforum ska vara resultatorienterat och framtidsinriktat och ha till syfte att hitta lösningar på utanförskapsproblematiken och arbetslösheten. Att "rädda" Reepalus ansikte har i alla fall jag varken tid eller lust till.

Kryssa Anja!

Jag vill ta ansvar för Malmö genom att prioritera god ekonomi, utbildning av internationell klass och gott företagsklimat, livskvalitet för äldre samt med kraft bekämpa brott och extremism.