Jag ser ett antal risker och tankefel i detta förslag. Att Reepalu vill lägga titeln fredsmäklare till sin CV hade nästan varit komiskt om det inte vore för situationens allvar. Vad får honom att tro att han, som så tydligt har tagit ställning för ena sidan i en internationell konflikt, ska kunna föra förtroendefulla och känsliga samtal med människor som upplever sig ha blivit djupt kränkta av just honom?
En annan tveksamhet som jag ser med förslaget är att s k "ledande företrädare" pekas ut som den kategori av personer som ska föra diskussionerna. Jag ser ett stort problem med att regering, riksdag, kommuner, polis och brandkår m fl alltid väljer att kommunicera med olika etniska och religiösa grupper genom så kallade "ledande företrädare", utan några garantier för att de verkligen företräder den breda uppfattningen hos medlemmarna i sitt trossamfund, sin förening eller grupp samt har en positiv och tolerant inställning till delaktighet i det svenska samhället för alla barn, kvinnor och män.
Slutligen är jag också oerhört tveksam till upplägget som sådant, d v s att dialogforumet ska hantera andra länders konflikter istället för att fokusera framåt och erkänna att anledningen till att problemen med intolerans, fundamentalism, diskriminering och bristande förståelse uppkommer i Malmö är utanförskapet, arbetslösheten och den upplevda rotlösheten bland ungdomarna. Ett dialogforum ska vara resultatorienterat och framtidsinriktat och ha till syfte att hitta lösningar på utanförskapsproblematiken och arbetslösheten. Att "rädda" Reepalus ansikte har i alla fall jag varken tid eller lust till.
