Kontraproduktivt och idéfattigt bostad(S)utspel.

De tre ledande socialdemokraterna i Stockholm, Göteborg och Malmö kallar sitt utspel för en kraftfull och trovärdig satsning för ökat byggande och en hållbar bostadssituation i storstäderna, men faktum är att de inte föreslår någonting nytt. Istället lämpar de över allt ansvar på staten. De lovar att använda de redskap som finns i kommunerna idag och det är väl det minsta man kan begära. Frågan man ställer sig är ju varför man inte har gjort detta innan. S har ju redan idag makten och ansvaret för bostadsbyggandet i både Göteborg och Malmö.

Förslaget att de ska ställa högre miljökrav än vad som regleras i lagstiftningen när de säljer kommunal mark till bostadsproduktion riskerar dessutom att minska viljan att bygga hos byggföretagen och därmed få motsatt effekt. Kombinationen statliga bidrag och omfattande detaljreglering bidrar inte till ökat bostadsbyggande. Byggbranschen vill ha flexibilitet och långsiktighet, inte detaljregleras av socialdemokraterna. Det vet man av erfarenhet från det tidigare investeringsstödet.

Att socialdemokraterna inte förstår att det är bra för människor att kunna äga sin egen bostad är obegripligt. Man kan värna allmännyttan och ändå tillåta försäljningar och därmed få en naturlig blandning av upplåtelseformer i de områden som idag så totalt domineras av hyresrätter. Att förbättra möjligheterna för människor att göra bostadskarriär skulle på ett betydande sätt kunna bryta bostadssegregationen i Malmö.

Reepalu utlovar skattehöjningar alternativt stora nedskärningar om Alliansen vinner valet!

Efter mycket om och men har vänsterkartellen nu lyckats samla sig och få ihop en gemensam budgetskrivelse för 2011. Budgetförslaget är något av det tunnaste och mest innehållslösa dokument som någonsin skådats i Malmös historia. Vänsterkartellens budgetförslag är helt gripet ur luften. Utgångspunkten för hela förslaget är att det blir maktskifte på riksplan och att en ny vänsterregering drar på sig spenderbyxorna. Det är fullständigt oseriöst att lägga fram en sådan här Kalle Ankabudget, som helt och hållet vältrar över det ekonomiska ansvaret på andra.

Det enda konkreta löftet som Ilmar Reepalu (S) ger är att han tänker göra kraftiga nedskärningar och höja skatten om det blir en fortsatt borgerlig regering. Snacka om att ha slut på idéer! Med en sådan inställning hoppas jag verkligen att han gjort sitt i Malmö.

Malmö har nästan Sveriges sämsta skolresultat och en segregation som är outstanding. Trots detta saknas ett rejält nytänkande för att förbättra för alla de Malmöbor som drabbas. Inte en enda reform på något område föreslås. Jag undrar om vänsterkartellen överhuvudtaget ser vilka problem som finns i Malmö? Istället låser vänsterkartellen in sig i förlegade ideologiska låsningar. Att återkommunalisera verksamheter och konkurrera ut det privata näringslivet är som att gå tillbaka till 1968. Det är tydligt att socialdemokraterna mer än någonsin tidigare sitter i vänsterpartiets knä.

Med fiktiva pengar kommer man inte långt. Det är bra att Malmöborna får reda på att vänsterkartellen inte har några större ambitioner för Malmö. Den budget som vi i Allians för Malmö tänker lägga fram utgår från Malmöbornas livssituation, behov och önskemål. Det tycker vi är bättre än att föra fram oseriösa budgetförslag såsom vänsterkartellen nu gjort.

Ingen rödgrön budget i Malmö!

Och så hände det som alla vi, som följer Malmös styrande vänsterkartell på nära håll, väntat på. S, V och MP har inte klarat av att reda ut sina meningsskiljaktigheter och lägger därför inte heller fram någon gemensam budget i juni. Partierna går istället till val med egna förslag, budgetar och valmanifest. Dessutom utlovar MP total ovisshet om vad det blir för majoritet som kommer att styra Malmö de kommande fyra åren.

Att Ilmar Reepalus härskarstil länge retat gallfeber på MP är ingen hemlighet, men att han trots kritik inte förmått ändra stil har nu visat sig vara förödande. Om man ska tro på opinionsmätningarna så ser det väldigt mörkt ut för en majoritet bestående enbart av S och V. V har, förutom att med stor framgång ha förflummat Malmös skolpolitik, varit en passiv och lojal följeslagare till Reepalu hela mandatperioden. Detta har straffat sig. Opinionsmätningarna visar att Malmöborna gärna ser att V lämnar fullmäktige i Malmö i höst och sannolikheten att Reepalu, som varje val sedan sitt tillträde som kommunstyrelseordförande har förlorat mandat till S, skulle få egen majoritet är ju efter hans omdömeslösa uttalanden och totala haveri i skol- och integrationsfrågorna trots allt inte särskilt stor.

Det verkar alltså som om Malmö har att se fram emot en valrörelse där duellen står mellan en samlad Allians, redo att ta ansvar för Malmös framtid, och en totalt splittrad vänsterallians vars eventuella samarbete kommer att genomsyras av utpressning och hot.

Omsorgscenter för flyktingbarn

Idag rapporterar media om Migrationsminister Billströms förslag om att Sverige ska bygga s k omsorgscentra i länder som Afganistan för ensamkommande flyktingbarn utan asylskäl i Sverige.

Just nu är bl a Malmös mottagande enheter för ensamkommande flyktingbarn överbelastade och en hel del av platserna upptas av barn utan egentliga skyddsskäl. Därmed tar dessa barn också resurser från barn som verkligen har behov av skydd för sin egen säkerhet i Sverige. Enda skälet till att så många barn utan skyddsskäl finns kvar i Sverige är att det inte finns något ordnat mottagande i hemlandet. Som en del i Alliansregeringens aktiva återvändandepolitik föreslår Billström därför att Migrationsverket utreder möjligheten med omsorgscentra som kan ta emot barnen i hemlandet och därmed ge barnen en trygg och ordnad miljö vid hemkomsten.

Ett välkommet förslag som innebär att Sverige i framtiden kommer att kunna koncentrera sina resurser på de barn som verkligen har skyddsskäl att stanna i vårt land.

Reepalu vill gärna att badhusfrågan blir en valfråga.

Det har han sagt till media i olika sammanhang. Fast jag är inte övertygad. Bristen på agerande tyder snarare på att frågan kommer att skjutas till efter valet. Det finns nämligen ingen politisk majoritet för att bygga en ny simtävlingsarena på den tomt där vi idag hittar Aq-va-kul. Det alternativet är Reepalu nämligen ensam om att förorda. Några partier, däribland (M), förordar stadionområdet och något parti förordar Hyllie.

Socialdemokraterna tog god tid på sig innan de tog tag i Malmös akuta badhuskris i kölvattnet av Aq-va-kul-skandalen. Långt om länge utreddes dock Malmös behov av simytor och det visade sig att Malmö var underdimensionerade redan innan Aq-va-kul fick stängas för renovering. Malmö visade sig vara bland de 20 sämsta kommunerna i Sverige vad avser simyta för stadens invånare.

Renoveringen skulle göra Aq-va-kul brukbart i 3-5 år. Nu har det gått två år och ännu har inget uppdrag getts för att starta byggandet av den simtävlingsarena som ska ersätta Aq-va-kul. Att bygga en ny simtävlingsarena torde ta minst 2-3 år.

I värsta fall kan alltså Malmö stå utan en fungerande badanläggning redan om ett år och får dessutom Ilmar Reepalu sin vilja igenom, att den nya simtävlingsarenan ska byggas på den tomt där Aq-va-kul idag ligger, så riskerar Malmös cirka 7000 aktiva kappsimmare, simhoppare, undervattensrugbyspelare m fl åter stå helt utan badhus i flera år. Därför är det angeläget att den nya simtävlingsarenan börja byggas så fort som möjligt.

Jag har idag ställt en enkel fråga i ärendet till Reepalu.

Dialogforum ska rädda Reepalus (S) anseende.

Efter sina skandalösa och obetänksamma uttalanden, jämförelser och påhopp på Malmös judiska befolkning lanserar nu Ilmar Reepalu (S) idén om att ett dialogforum ska inrättas där "...var grupp för sig, både ledande företrädare och ungdomar, kommer att bjudas in till möten för att beskriva hur man upplever situationen och samtidigt diskutera hur tolerans och samförstånd mellan olika grupper kan stärkas. "

Jag ser ett antal risker och tankefel i detta förslag. Att Reepalu vill lägga titeln fredsmäklare till sin CV hade nästan varit komiskt om det inte vore för situationens allvar. Vad får honom att tro att han, som så tydligt har tagit ställning för ena sidan i en internationell konflikt, ska kunna föra förtroendefulla och känsliga samtal med människor som upplever sig ha blivit djupt kränkta av just honom?

En annan tveksamhet som jag ser med förslaget är att s k "ledande företrädare" pekas ut som den kategori av personer som ska föra diskussionerna. Jag ser ett stort problem med att regering, riksdag, kommuner, polis och brandkår m fl alltid väljer att kommunicera med olika etniska och religiösa grupper genom så kallade "ledande företrädare", utan några garantier för att de verkligen företräder den breda uppfattningen hos medlemmarna i sitt trossamfund, sin förening eller grupp samt har en positiv och tolerant inställning till delaktighet i det svenska samhället för alla barn, kvinnor och män.

Slutligen är jag också oerhört tveksam till upplägget som sådant, d v s att dialogforumet ska hantera andra länders konflikter istället för att fokusera framåt och erkänna att anledningen till att problemen med intolerans, fundamentalism, diskriminering och bristande förståelse uppkommer i Malmö är utanförskapet, arbetslösheten och den upplevda rotlösheten bland ungdomarna. Ett dialogforum ska vara resultatorienterat och framtidsinriktat och ha till syfte att hitta lösningar på utanförskapsproblematiken och arbetslösheten. Att "rädda" Reepalus ansikte har i alla fall jag varken tid eller lust till.

Kryssa Anja!

Jag vill ta ansvar för Malmö genom att prioritera god ekonomi, utbildning av internationell klass och gott företagsklimat, livskvalitet för äldre samt med kraft bekämpa brott och extremism.